Flickvän går ut för mycket

Jag är så jävla trasig.

2020.09.19 04:50 inckz Jag är så jävla trasig.

Jag vet inte vart jag ska börja. Skriver inte så mycket här men om det är någonstans som jag kan ”skriva av mig” så är det väl ändå här.
Jag fyllde 28 år i år. I början av Juni gjorde jag slut med min flickvän för att jag trodde att jag behövde det för att kunna fokusera på mig själv. I flera år hade jag känt att jag inte var mig själv i det förhållandet vi hade. Det är kanske någon som känt likadant.
Det har nu gått snart 4 månader och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag har fått mycket tillbaka i mitt liv. Så det finns bra sidor också. Jag umgås mycket mer med mina vänner nuförtiden än vad jag gjorde under mitt förhållande.
Vi kanske ska börja där... jag flyttade till Göteborg 2016 för att börja studera. Detta har gått mycket bra och är inte något jag mår dåligt över. Jag träffade min flickvän i klassen och vi var tillsammans i 3 år. Vi gjorde slut för att jag kände att jag inte var mig själv längre. Det är så svårt att beskriva men jag förlorade det som var mig själv i vårt förhållande.
Men. Det har gått fyra månader sedan vi gjorde slut. Jag har fått ett rikare socialt liv sedan dess men det känns som att jag försöker fylla varje tom stund med att hitta på någonting. En känsla jag dras med hela tiden är att det är så mycket lättare för henne. Hon är 5 år yngre än mig, dvs 23, och jag tänker att hon har allting framför sig medan jag är 28 och ”förlorade” på vår break-up.
Jag har precis varit ute på krogen med mina kompisar som jag är tacksam över att jag har. Men jag känner att jag inte riktigt passar in. Känner mig gammal och desperat nu. Jag ser helt okej ut men det känns som att jag glömt hur man gör allting. Jag vill bara träffa någon som jag kan dumpa mina känslor på. Hur fan gör man? Hur träffar man en tjej? Jag känner mig så jävla vilse och jag är så jävla trött på det.
Rent karriärsmässigt så har jag en ljus framtid men det känns så jävla meningslöst när jag känner mig så jävla ensam hela tiden. Vad fan ska jag göra? Känner mig gammal och borttappad.
Det känns verkligen som att tiden fortsatt gå medan jag var i mitt förhållande. Och nu när det är slut så finns det inget som jag känner igen längre. Jag mår så jävla dåligt.
Helvete vad denna texten är osammanhängande men om det är någon som kan tänka sig att prata lite så vore jag evigt tacksam.
Det känns nu som att jag gjorde mitt livs största misstag när jag gjorde slut med min dåvarande tjej. Och ingenting sedan dess har varit särskilt roligt. Känner mig så jävla borttittad på krogen även om jag är bra på att snacka egentligen. Vad fan ska jag göra? Känner mig så sjukt ensam...
Förlåt sweddit den här texten är så jävla osammanhängande. Men behövde bara skriva nånstans.. alla kommentarer och PM:s uppskattas. Vet fan inte vad jag ska göra..
/jag berusad
submitted by inckz to sweden [link] [comments]


2020.08.14 12:18 OnkelMickwald Den här jävla umgängeskulturen.

Folk är så jävla insulära (för att använda en anglicism). Man har EN krets med vänner (eller flera, men blandar dem aldrig.) I sommar har jag hamnat i limbot som ligger mellan flera umgängeskretsar som vägrar blanda sig, inte för att de inte gillar varandra, men p.g.a. den där svenska vaga molande rädslan att "det ska bli stelt." Ingen kommer med förslag till mig, för default-kretsen för de flesta under sommaren sommaren är familjen och/eller respektive. Well, mina föräldrar är i riskgruppen för covid, och mina bröder har jag svårt att komma överens med.
Så jag har inte kommit ut i sommar.
Jag hör av mig till kompisar men nej, den är i stugan, nej, den är i flickvännens/pojkvännens stuga. Ingen kommer med ett konkret förslag eller motförslag, bara ett vagt löfte att "vi kan hitta på något om x veckor" som personen i fråga aldrig följer upp, och när JAG följer upp möts det oftast med fesljummen entusiasm eller så har människan TYVÄRR planerat in något annat.
Jag hade själv flickvän fram till förra månaden, men hon orkade aldrig ses för hon umgicks hellre med sin mamma. Hon hade heller inga pengar (pga legitim anledning, no shade) och VÄGRADE att jag bjöd, så man kunde ju inte göra så jävla mycket. Gjorde slut tack och lov.
Har haft en roomie också men hon vägrar gå ut för hon skriver också uppsats och då känner hon att hon måste vara inne 24/7, hon går aldrig ut.
Jag har jobbat och skrivit uppsats hela sommaren så jag har haft lite tid för att planera grejer, vill gärna hitta på saker över en dag när jag har ledigt, men folk har oftast planerat upp grejer 3 veckor i förväg.
Värsta är när folk säger "mEn HiTtA pÅ nÅgOt SjäLv Då!??!?" Varför är konceptet "vill kunna hänga med random grupp vänner" så JÄVLA främmande för folk i det här förbannade jävla autistlandet? Är så in i helvete jävla irriterad.
Hade det varit så att jag var hatad hade jag kunnat acceptera det här mer, men detta är människor som gärna hänger med mig i högskolan när allt bara "flyter på", men så fort det krävs det minsta eget socialt initiativ försvinner de, och jag slår vad om att det är sådana människor som kommer undra "vart tog alla vänner vägen!?" om 3 år när de skaffat jobb och bara umgås med sambon och kanske svärföräldrarna.
submitted by OnkelMickwald to swedishproblems [link] [comments]


2020.04.12 14:08 Knaugen96 Ångest nr 2 konungens återkomst

Som mitt tidigare inlägg konstaterat så är jag inte vad folk kallar "socialt smidig" men eftersom många verkade bli uppmuntrade över min sociala klumpighet tänkte jag dela med mig av ett ytterligare snedsteg.
För några år sedan firade jag midsommarafton med min dåvarande flickväns familj, vid denna tidpunkt som hade vi inte varit ihop jättelänge och det skulle komma mycket släkt så jag var otroligt nervös.
Dagen går bra och det kommer MYCKET släkt, det slutar i att vi ungdomar hänger mest vilket resulterar i att jag inte hinner presentera mig för alla vuxna. När dagen är slut och folk ska lämna står jag vid dörren och ska säga hejdå till alla.
Eftersom de är så många att hälsa av sätter min hjärna sig lite på standbye läge och säger lite samma sak till varje människa. Tillslut kommer det fram en tant som jag inte pratat med alls och säger något som jag inte riktigt kan uppfatta men som jag tror är något i stil med "hej, vi sågs ju inte så mycket" lite i panik svarar jag "nej, ha de bra" då kollar hon konstigt på mig och i samma stund inser jag att jag hört fel, hon hade sagt "hej de var trevligt att träffas" till vilket jag svarade "nej". Hon går ut genom dörren och jag hinner inte säga något, konstigt att förhållandet inte höll.
submitted by Knaugen96 to sweden [link] [comments]


2019.11.10 18:40 Nacke [Seriös] På riktigt, vad kan man göra? Börjar bli bekymrad.

Jag börjar bli väldigt bekymrad. Varje dag läser man om bombdåd och skjutningar och diverse övergrepp. För inte så länge sen var det pappan som med sin dotter vid sin sida blev överfallen av ett ungdomsgäng vid en majbrasa. Här om natten var det en ung kvinna vid en busshållplats som blev brutalt misshandlad och nu ligger hon potentiellt inför döden. Förövaren snodde inte ens något. Det var ren och skär misshandel, inget annat.
Jag har syskon som precis börjat flytta hemifrån och en flickvän jag älskar så otroligt mycket. Jag vill inte att något ska hända dem men otryggheten ökar och jag känner mig så extremt maktlös inför detta. Ingenting får hända dem, och mitt hjärta går ut för alla offer som drabbats.
Inget tyder på att det kommer bli bättre och jag har noll förtroende för våra politiker och regeringen. Allt dom gör är att gnälla om fritidsgårdar och hårdare tag men inget händer. Vi har dessutom inte möjlighet att skydda oss själva i detta landet eftersom vårat system bygger på ett våldskapital som löser den biten, men som uppenbarligen i dagsläget inte räcker till.
Hur hanterar ni detta? Tänk om nästa överfall är på någon ni älskar? Tänk om det som inte får hända faktiskt händer? Hur resonerar ni kring detta? Börjar ni också bli oroliga eller hur gör ni? Vi kommer inte i denna tråd kunna lösa alla problem Sverige står inför. Jag hoppades bara på att kunna ventilera hur jag känner och höra lite vad ni tänker.
Tack för att du läste.
edit: Tänker tillägga att jag personligen inte är minsta orolig för att vara ute om nätterna osv. Jag känner mig personligen ganska trygg. Det jag nojjar lite över är att något ska hända min flickvän eller någon annan jag bryr mig mycket om när jag inte är där. Men tänker att det inte hjälper att nojja över vad man inte kan rå över.
submitted by Nacke to sweden [link] [comments]


2019.10.08 20:33 Jobbigtmedpersonnr Flickvän som flyttat till Sverige

Hej! Min flickvän flyttade nyligen hit från Storbritannien och väntar nu på att få personnummer men det kan ju ta ett tag tills hon får ett svar. Detta orsakar ju en hel del problem då i princip allt verkar kräva personnummer, men det allra största problemet just nu är att hennes anti-depressiva medicin snart tar slut. Själv är jag rätt ung och har inte mycket erfarenhet med sjukvården då jag aldrig haft några riktiga hälsoproblem så jag vet ju inte vad vi borde göra. Kan hon få recept för anti-depressiva utan personnummer? Eller går det att ”hämta ut” med hennes recept från Storbritannien (alltså utan personnummer)? Går det att göra något överhuvudtaget utan personnr?
Tackar för svar!
submitted by Jobbigtmedpersonnr to sweden [link] [comments]


2019.08.11 06:18 Querzion Mentalt missanpassningsbar! (RANT for your amusement.)

Vi kan börja såhär, jag kallas Querzion överallt på nätet, så det är bara ett sökord på google så har man all information på en sida, klappat och klart. Jag heter Slisk, så nu behöver ni inte ens anstränga er till att klicka på en knapp. En gång för länge länge sedan, så bla bla, så Slisk. Självhat är en bra sak och när man umgås med punkare så blir det ännu bättre, men nu var det inte det som jag skulle snacka om.
Jag är så trött på ta mig fan allt. Här sitter man nu 33 år gammal och irriterar mig över dejting appar och sidor som är helt värdelösa, antingen så är det skaparna som lurar en på pengar i sin girighet (GLÖM ATT JAG PRÖJSAR EN ENDA KRONA FÖR NÅGOT SOM ÄR GRATIS, känns som att jag hamnat på en eskort firma om jag ens överväger att betala månadskostnaderna för en del utav sidorna, nej, GRATIS är gott heter det utav en anledning.), eller så funderar man på om inte hela sidan är ett botnät, eftersom att de man kontaktar aldrig svarar.
För att vara ärlig, jag är totalt värdelös på att prata med andra människor, kan ha med den simpla anledningen att jag respekterar andra, vilket tydligen är det värsta beteendet i världen, såvida man inte är i en #metoo grupp för då är det precis det beteendet som verkar få folk att bli våta i teorin, tills de faktiskt pratar med en sådan individ. Jag är totalt missanpassningsbar. Vad menar jag med det, jo, jag tänker inte vika mig för vad någon annan drömmer om att ha, jag har min standard, låt mig vara jag, så låter jag dig vara du, men nu har vi ju checklistor att gå efter, för att kvinnor har standard vettja, host host, "jag vill ha" heter det, men så fort någon med det totalt motsatta i checklistan dyker upp, så faller trosorna av, 1-12 månader senare så söker de efter en ny som ska hand om dem samt meddelar att de har en unge som man också behöver ta hand om. FFS. Använd kondom, eller annat preventivmedel som IQ, testat att använda hjärnan än?
Kriterier.. Oh, du söker * och * och * och etc. Jisses efter att ha gått igenom den shoppinglistan så konstaterar jag att, shit, jag stämmer ju in på 99% utav det hon vill ha.
Skriver något som bygger på det jag vet om personen, vilket är presentationen utav "dyrka mig" kriterierna. Adderar något som jag uppfattar som humor, tror nog att jag är för seriös, för att vara intressant dock, för 5 min senare så Ser man att den man skrivit till går in på min profil. Man väntar upp till 24h. No answer. Shit är det så fult att ha dreads i dagens samhälle eller har jag missat något? Okey, rond två!
Ny 25+ are. Skriver något objektifierande i stil med.. eftersom att det inte finns någon fakta eller presentation. "Du såg jäkligt bra ut, vad har du att erbjuda?" vilket betyder att man absolut inte kommer att få ett svar. Jag tror jag måste slå på att jag söker män istället så att jag kan se vad fasen de har för bilder, eller det behöver jag inte för att youtube har fullt med videor där kvinnor kritiserar mäns val utav bilder på dejtingsidor eller Tinder! Woosh, don't get me started on the whore galore appen som inte den heller fungerar. När man är genuin, som 99% utav dem sätter som krav. Snäll, ärlig och en massa annat som JAG vet att jag är, blir det WTFudge. Kvinnor tänker med könet precis lika mycket som män gör. De vill ligga och de tänker inte göra det med någon som är jordnära. Jag är 33, ser ut som att jag är runt 25, sparar skägget för att jag inte vill se ut att vara yngre än detta. Utan skägg där man behöver läggas, blir bara, "ta det som en komplimang att du ser ung ut". Skulle du ta det som en komplimang att du ser ut som en unge? FFS.
Mina psykiska fel är troligen att jag blev psykiskt sjuk och bytte diet, till djur är vänner och sedan slutade förgifta kroppen med nikotin och alkohol, efter det har det ju varit namnam på babe-fronten, sarcasm. Känner mig som ett incel barn bara för att jag vägrar gå på krogen och supa mig packad, ragga på något #metoo barn och sedan raggla till en plats för att tömma pungen. Jag är inte en sån individ, shit.
Hela mitt liv så har jag bara gått på en fest, tittat på en brud och så har det varit tillräckligt, det var så jag träffade mina ex, (ex för att vi träffades på fyllan, och låg med varandra i ett år för att .. Det byggde på sex och inget annat. ).
Uppå allt detta så har man andra idiotiska saker att tänka på som att Hjärnan lurar oss att vi är 5 gånger snyggare än vad vi är, så det blir ju en chock att sedan veta att vegan, troligen är det mest avtändande som existerar om man inte hade siktat in sig på träsktroll som extremt arga vegan feminist aktivister som praktiskt taget vill mörda bönder för att släppa ut minkar som bara självdör ändå.
Så vad kan man hitta på, för att förgylla dagarna? Jag tror att jag behöver börja käka cannabis, lyckan är ändå inom oss, eller så kan man ju ta livet utav sig, jag tror att jag är tillräckligt bortglömd för att kunna sina bort utan att någon reagerar på det.
Vet ni vad det värsta med livet ä? Det är att vet att man inte kan ett piss eller vet något och samtidigt vet att hela världen är befolkad utav narcissister.
Jag blir så förbannad så fort jag går in på HAPPY pancake, varje gång. Att jag bara ger upp på tanken att göra någon annan lycklig, jag är ju redan glad, men tanken på att dela något mer med någon annan är fortfarande överhängande.
Dock om man tänker efter lite extra noga, vad är det för skillnad på en dator och en flickvän? Datorn uppvisar logiska fel, kvinnor är inte rationella eller logiska någonstans. Datorn låter mig prata eller kommunicera med den när jag känner för det. Kvinnor pratar bara med en om det är något de vill.
The statement of the decade, the computer is the best girlfriend you can find. Why? Gå in på en dejtingsida, forum eller gruppchatt, tänk dig att alla som du skriver med är en personlighet eller sinnesstämmning som datorn har för stunden, efter några dagar med de tankarna så sitter du bara och skrattar åt datorn för att den är totalt orationell och aldrig är sammanhängande och konsis. Best girlfriend ever, inga återkommande diskussioner utan att du startar dem, ger en allt man kan drömma om, och är man riktigt desperat så får man väl lära sig programmering och skapa sig ett barn den vägen. Botar kan upplevas mer levande än människor i dagsläget. Det här argumentet, borde vara reaktionellt, men troligen inte. What the fuck happened to the population of earth? Jag tror det är dags att folk tar sitt pick och pack och bara dör, lämnar jorden till att skapa ett nytt liv som är mindre separerat från andra.
submitted by Querzion to sweden [link] [comments]


2019.01.18 15:35 jgdrcvh Akuten igår

Låg i sängen igår runt 1:30.. Har tre katter hemma. Jag Låg på rygg.. En katt hoppar upp från golvet och slår till mig i ögat. Med klor. Sätter mig upp och säger till flickvännen jag tror jag är blind. Hon fnissar o säger va? Ögat svider. Ser knappt på vänster öga. Märker hur de känns väldigt blött.. Kollar på mina händer som jag hållt vid ögat.. Väldigt mycket blod. Flickvän hämtar papper o kollar. Hon ser ett jack på näsan o säger lugna ner dig. Jag andas ut för en sekund.. Men känner fortfarande smärta i ögat. Jag går upp till badrummet och ser jacket på näsan. Ser direkt ett mycket större Jack och blod som rinner ut precis under ögat, där ögonfransarna sitter på undersidan. Det är ett ganska stort jack. Ringer sjukvård som ber mig åka in till akuten om jag kan. Tar en uber dit. Framme kl 2-3 på natten nån Ggn. Sitter där till 8 och får träffa en läkare tillslut som ger mig en antibiotika kur. Hemma kl 9 o sovit till nyligen. Ser fortfarande på ögat så det är ju bra. Jag sover numera med stängd dörr och katterna på andra sidan sagd dörr. Wtf.
Tl:dr katt klöste mig precis under ögat. Obehaglig upplevelse. Väntade på akuten i 6 timmar för o bli tittad på samt få antibiotika kur.
submitted by jgdrcvh to sweden [link] [comments]


2017.12.18 11:14 xLucaV Är du en optimist eller pessimist?

1 Allt går bra på Island
Du visste säkert att Island är kontrasternas land med vulkaner och is, heta källor och glaciärer, hästar och fyrhjulsdrivna jeepar. Kanske vet du också att huvudstaden Reykjavik är liten, men ändå trendig som en världsmetropol. Men det finns mycket som gör Island ännu mer exotiskt. Här delar både islänningar och Islandsresenärer med sig av tips och fakta om Island som du kanske inte har hört tidigare.
Gott Nytt År! Islänningar har sena vanor och de gillar att fira och festa. Nyårsaftonen är den vildaste festen på året. Men vid tolvslaget är alla ännu hemma för att kolla in Reykjaviks fenomenala fyrverkeri. Först efter det går folk ut på stan och festen fortsätter hela natten. – Trine, Norge
Jämställdhet och respekt. Island var det första landet i världen som valde en kvinnlig president. Detta skedde redan år 1980. Islänningarna är föregångare även i andra samhällsfrågor. När det isländska parlamentet röstade om homoäktenskap år 2010, blev resultatet 49-0. De första som gifte sig var den dåvarande statsministern Jóhanna Sigurdsdóttir och hennes flickvän, författaren Jonina Leosdottir. – Satu, Finland
Bassänghäng. Det finns många varma källor på Island och därför finns det mysiga utomhusbassänger i varje liten by. Det är billigt att bada i dem och det är där isländska ungdomar brukar träffas och umgås efter skola och studier. Man kan bada utomhus året om, för vattnet är så varmt. – Audur, Island
Världens äldsta burgare. Island drabbades av en svår ekonomisk kris år 2008 vilket ledde till att till och med McDonald’s gick i konkurs på Island! Hjörtur Smarason köpte en hamburgare som han sparade på en hylla i garaget. När han tog fram den några år senare såg den likadan ut! Nu kan du följa med hamburgarens förruttnelseprocess i en livestream på nätet. Ser den fortfarande ätbar ut? – Snaefridur, Island
Varning för släkten! Island har bara drygt 300 000 invånare och därför är många släkt med varandra. För att vara säker på att man inte råkar gå på dejt med en släkting finns det en praktisk app som heter Íslendingaapp. Där kan man snabbt kolla att man inte raggar upp sin kusin. – Gunnar, Island
þetta reddast! Det här ordspråket fångar Island i ett nötskal. Det betyder att allting ordnar sig till slut. Livet kan vara tufft på en liten ö med svårt klimat men trots det har islänningarna utvecklat en förvånansvärt avslappnad mentalitet. När islänningar står inför problem litar de på att allt kommer att gå bra: är det vulkanutbrott, har du tappat ditt pass, har ekonomin kollapsat? Oroa dig inte: þetta reddast. – Christoffer, Sverige
-3:26 Ordlista Tips
2 Optimist eller pessimist?
Är glaset halvtomt eller halvfullt? Svaret på den här klassiska frågan avslöjar om du tänker optimistiskt eller pessimistiskt. Gör det här testet genom att placera in dig på skalan mellan påståendena och fundera på hurdan livssyn du har.
Tillit Optimister litar på människor och tror på att folk är goda innerst inne. Det är lätt för dem att få nya vänner och bekanta. Pessimister kan vara misstänksamma mot nya människor och de är ganska reserverade av sig.
Jag litar på människor Jag är misstänksam mot människor
Inställning till livet Det finns mycket ondska i världen, men det finns mycket godhet också. Optimisten ser det goda i världen och hos sina medmänniskor, men kan ibland vara lite naiv och blåögd. Den pessimistiskt lagda personen fokuserar mer på det negativa. Hen brukar förhålla sig också till goda nyheter med att säga “Ja, ja, men….”
Allt är bra i världen Allt är dåligt i världen
Avundsjuka Optimister är inte avundsjuka på andra. De har förmågan att känna glädje över andras framgångar och tycker att det finns en obegränsad mängd lycka i världen. Pessimister jämför sig ständigt med andra. De är rädda för att det går dåligt för dem om det går bra för andra. De tror inte att lyckan räcker till alla.
Jag är sällan avundsjuk Jag är ofta avundsjuk
Motgång När optimisten råkar ut för motgångar, tänker hen att det snart blir bättre. ”Jag är lite skoltrött, men snart blir det lov och då kan jag vila upp mig”. Om någonting går dåligt för pessimisten, tappar hen hoppet och vill bara lägga av. ”Jag är skoltrött och det kommer säkert att bli värre under vintern”.
Jag har lätt att komma över motgångar Jag har svårt att komma över motgångar
Framgång När optimisten lyckas med något, tänker hen att det beror på hårt arbete, begåvning och andra goda egenskaper. Pessimisten tenderar däremot att tänka att det bara är tur när hen lyckas t.ex. på ett prov.
Framgång beror på skicklighet Framgång beror på tur
De flesta av oss har säkert både optimistens och pessimistens egenskaper. Men hurdana vi verkligen är vet vi först när livet sätter oss på prov. Hur vi hanterar motgångar och stressande situationer påverkas av uppväxt, personlighet och tidigare erfarenheter. Forskning visar att det är mer hälsosamt att vara optimistiskt lagd. Eftersom optimism både är en attityd och ett personlighetsdrag är det lätt att tro att det är en medfödd egenskap. Men ingen panik – enligt forskare kan man lära sig att se positivt på livet.
-3:29 Ordlista Tips
FOKUS syn på livet
elämänkatsomus en livsåskådning, -en, -ar, -arna 2; Vad har du för livsåskådning?
en livsuppfattning, -en, -ar, -arna 2
näkemys jstak en syn, -en, -er, -erna 3 på ngt Vad har du för syn på livet? olla jtak mieltä tyck/a, -er, -te, -t II Vad tycker du är meningen med livet? olla jtak mieltä an/se, -ser, -såg, -sett IV Vad anser du om ateism? uskoa jhk tro, -r, -dde, -tt III på ngt [tru:] Tror du på Gud? usko tro, -n [tru:] Är din tro viktig för dig? uskonto en religion, -en, -er, -erna 3 [reli(j)u:n] Vad betyder religion för dig? Världsreligionerna
kristinusko kristendom, -en [kristendum] kristitty en kristen, (de) kristna islam islam (tpm) muslimi en muslim, -en, -er, -erna 3 hindulaisuus hinduism, -en hindu en hindu, -n, -er, -erna 3 buddhalaisuus buddhism, -en buddhalainen en buddhist, -en, -er, -erna 3 juutalaisuus judendom, -en [jʉ:dendum] juutalainen en jud/e, -en, -ar, -arna 2
Andra substantiv
agnostikko en agnostiker, -n, -, -na 5 arvo, arvostus en värdering, -en, -ar, -arna 2; ett värde, -t, -n, -na 4 asenne jhk en attityd, -en, -er, -erna 3 till ngt; en inställning, -en, -ar, -arna 2 till ngt ateismi ateism, -en ateisti en ateist, -en, -er, -erna 3 elämänfilosofia en livsfilosofi, -n, -er, -erna 3 elämänkysymys en livsfråg/a, -an, -or, -ona 1 elämänohje en levnadsreg/el, -eln, -ler, -lerna 3 elämän tarkoitus meningen med livet etiikka etik, -en hyvä (asia) det goda [gu:da] jumala en gud, -en, -ar, -arna 2 [gʉ:d] jumalanpalvelus en gudstjänst, -en , -er, -erna 3 [gʉdstʃenst] / [gʉdsçenst] kasvissyöjä en vegetarian, -en, -er, -erna 3 kirkko en kyrk/a, -an, -or, -orna 1 [tʃyrka] / [çyrka] käsitys jstak en uppfattning, -en, -ar, -arna 2 om ngt maailmankuva en världsbild, -en, -er, -erna 3 [vä:rds-] mielipide jstak en åsikt, -en, -er, -erna 3 om ngt moraali moral, -en olemassaolo tillvaro, -n [tilva:ru] omatunto ett samvete, -t paha (asia) det onda [unda] pahuus ondska, -n [un(d)ska] periaate en princip, -en, -er, -erna 3 rippikoulu en skriftskol/a, -an, -or, -orna 1 [-sku:la] (sr); konfirmationsundervisning, -en (rr) [konfirma(t)ʃu:ns-] rukous en bön, -en, -er, -erna 3 seurakunta en församling, -en, -ar, -arna 2 skeptikko en skeptiker, -n, -, -na 5 taikausko en vidskepelse, -n [vi:dʃe:pelse] tiede vetenskap, -en usko kohtaloon en ödestro, -n [-tru:] uskonnonvapaus religionsfrihet, -en [reli(j)u:ns-] vakaumus en övertygelse, -n, -r, -rna 3 vegaani en vegan, -en, -er, -erna 3 veganism veganism, -en
Verb
arvostaa uppskatt/a, -ar, -ade, -at I epäillä jtak tvivl/a, -ar, -ade, -at I på ngt erota kirkosta gå IV ur kyrkan [tʃyrkan] / [çyrkan] harjoittaa uskontoaan utöva I sin religion [reli(j)u:n] hyväksyä acceptea, -ar, -ade, -at I [aksepte:ra]; godkän/na, -ner, -de, -t II [gu:dtʃenna] / [gu:dçenna] kuulua kirkkoon höra II till kyrkan kyseenalaistaa ifråga/sätta, -sätter, -satte, -satt IV käydä kirkossa gå IV i kyrkan päästä ripille bli IV konfirmead, -at, -ade rukoilla (Jumalaa) be, ber, bad, bett IV (till Gud) suhtautua jhk föhålla, -håller, -höll, hållit IV sig till ngt tulla uskoon bli IV troende (tpm); bli frälst, -, -a
Adjektiv
avarakatseinen vidsynt, -, -a [vi:dsy:nt] ei-uskovainen icke-troende (tpm) [ikketru:ende] ei-uskonnollinen icke-religiös, -t, -a [ikkereliʃö:s] epävarma jstak o/säker, -säkert, -säkra på ngt [u:se:kär] hengellinen andlig, -t, -a kirkollinen kyrklig, -t, -a [tʃyrklig] / [çyrklig] maallistunut sekularisead, -at, -ade merkityksellinen meningsfull, -t, -a merkityksetön meningslös, -t, a moraalinen moralisk, -t, -a pyhä helig, -t, -a skeptinen skeptisk, -t, -a taikauskoinen vidskeplig, -t, -a [vi:dʃe:plig] tieteellinen vetenskaplig, -t, -a uskonnollinen religiös, -t, -a [reliʃö:s] uskovainen troende (tpm) [tru:ende] varma jstak säker, säkert, säkra på ngt yliluonnollinen övernaturlig, -t, -a

submitted by xLucaV to sweden [link] [comments]


2017.12.15 11:43 RhoninOP Vad fan gör jag nu, problem med sambo? (Seriös)

Måste skriva av mig lite känslor. Jag och min flickvän har vart sambos i 6 år och allt har vart sjukt bra i våra liv. Väldigt få problem mellan oss, bra tillit och sällan bekymmer eller tjafs om någonting. Igår från ingenstans sa hon att hon känner sig ensam, detta p.ga att jag är mycket med mina kompisar (vet inte riktigt hur det ser ut hos dem flesta par, men jag är väl med mina vänner 2-3 dagar i veckan) och tyvärr har inte hon så många kompisar att vara med om jag är borta. Jag förstår att hon känner sig ensam och tänker vara hemma mer för att få henne sluta känna såhär. Vi hade en lång diskussion idag om framtiden, hon säger att hon är osäker på framtiden och att vi står stilla, jag kan inte hålla med henne om detta. 2016 köpte vi en större lägenhet och har pratat om att skaffa barn inom en snar framtid. 2017 har vi båda haft stort fokus på våra jobb då båda har fått chefs positioner. Känner att vi går i helt rätt riktning men hon är osäker på att hon inte är tillräckligt för mig, att jag kommer vakna upp om några år och vara besviken på hur allt blev. Jag känner absolut inte så, jag är jätteglad över mitt liv idag, visst, min flickvän är inte bäst på att visa sina känslor och jag vet att hon är ganska introvert. Därför har hon inte så många vänner osv. Min fråga är, vad fan gör man här ifrån? Gör jag middag och visar extra mycket att jag vill vara med henne eller drar jag iväg och ger henne tid att tänka? Fan hatar detta just nu..
UPDATE*
Efter en lång diskussion över middag blev det tillslut mer ett förhör från min sida, jag märkte att någonting var fel och att min sambo ljög. Det visade sig att hon har haft en relation med en kollega i mer än ett år och vi går skilda vägar. Fan vad ont allt gör.
submitted by RhoninOP to sweden [link] [comments]


2017.07.20 16:55 TallTiny Aftonbladets artikel om spelarna i ÖFK

Östersund är 90 minuter ifrån att slå ut Galatasaray i Europa League. Därmed kan ”Östersunds Eminem”, han som äter hamburgare eller pizza på matchdag och ”Sveriges största mytoman” fullborda en praktskräll. Här avslöjar Brwa Nouri och Tom Pettersson hemligheterna om spelarna i Östersunds FK.
Aly Keita
Position: Målvakt. Ålder: 30. Kommentar: ”Snubben bor längst bort ifrån arenan, men ringer ändå varje person i laget varenda dag och ber om skjuts. Och allt detta är för att han inte orkar ta sitt egna körkort, folk börjar nog bli rätt trötta på honom ...”
Andreas Andersson
Position: Målvakt. Ålder: 26. Kommentar: ”Han tror att Borås är världens finaste ställe i världen, men det vet ju alla att det inte är. Det är världens regnigaste ställe, inte finaste. Borås är ju en förort till Göteborg.”
Tom Pettersson
Position: Försvarare. Ålder: 27. Kommentar: ”Det är lite som med Andreas. Tror att Trollhättan är centrumet i världen. Kallar Trollhättan för Trollywood efter Hollywood. Det är något med de där västkustpojkarna, jag tror inte att de kan något alls om övriga världen. Är dock jäkligt musikalisk, vi hade någon musiktävling men han kunde alla låtar efter två sekunder, typ, så han vann rätt klart.”
Sebastian Lundbäck
Position: Mittfältare. Ålder: 20 Kommentar: ”En egen produkt från Östersund som är ganska tyst och lugn. Hänger mycket med Curtis Edwards och sin flickvän. Är ett stort Arsenalfan, så han har det ju tufft som ni säkert förstår.”
Darijan Bojanic
Position: Mittfältare. Ålder: 22. Kommentar: ”Han tror att Gislaved är en förort och världens ghetto. Han tror att Gislaved är som Brooklyn och att han själv är ett ghettobarn. Men det är man ju förstås inte om man kommer från Gislaved ... Njuter också av pannkakor.”
Douglas Bergqvist
Position: Försvarare. Ålder: 24. Kommentar: ”Tror stenhårt på Conor McGregor i fajten med Mayweather här snart. Men det är nog för att han själv tror att han är en MMA-fajter. Han är lite stark, det ska han ha, men han överskattar nog sin egen styrka lite väl mycket.”
Jamie Hopcutt
Position: Mittfältare. Ålder: 25. Kommentar: ”Lagets stora vinnarskalle. Blir seriöst sur om han förlorar i sten-sax-påse. Typiskt engelskt. Är en otroligt duktig fotbollsspelare dock som kommit tillbaka efter sin brutna fot.”
Alhaji Gero
Position: Anfallare. Ålder: 23. Kommentar: ”Vid blotta ögat kan man tro att han är stor och farlig. Men det här är en enda stor nallebjörn. Väldigt gullig människa och inte alls så farlig som han ser ut. Man vill bara krama honom och han har väldigt lätt till skratt.”
Hosam Aiesh
Position: Mittfältare. Ålder: 22. Kommentar: ”Lagets store mytoman. Jag skulle nog kunna säga att det är Sveriges störste mytoman. Han hävdar att han var ute och joggade första gången när han var fem månader gammal. Det är ju förstås ingen som tror på honom.”
Johan Bertilsson
Position: Mittfältare. Ålder: 29. Kommentar: ”Lagets blyger. Säger inte så mycket och tar inte så stor plats. Man vill mest bara krama honom för han är så extremt snäll. Kanske för snäll till och med.”
Ken Sema
Position: Mittfältare. Ålder: 23. Kommentar: ”Har precis tagit sitt körkort efter att tidigare ha kuggat teoriprovet fem gånger. Är extremt stolt över sitt nya körkort vilket man kanske inte borde vara om man kuggat teorin fem gånger innan. Är den som hämtar Aly Keita nu, åkte mycket med Ronald Mukiibi innan.”
Ludvig Fritzson
Position: Mittfältare. Ålder: 21. Kommentar: ”Hans tjej bor i Luxemburg där hon pluggar, tror jag. Det är väl ganska speciellt och han åker dit lite då och då. Om han inte är i Luxemburg så är han hemma i Värmland och pratar värmländska. För det är han väldigt bra på.”
Bobo Sollander
Position: Försvarare. Ålder: 32. Kommentar: ”Kallas Mr. Östersund av alla här uppe, men för mig är han Mr. Jobbig. Men heter man Bobo är man fan kung, det är ett kungligt namn.”
Curtis Edwards
Position: Mittfältare. Ålder: 23. Kommentar: ”Hämtades ju från skogen i division 5 eller något. Han är en av dem mest talangfulla spelare jag träffat, trots att han inte bryr sig överhuvudtaget om sin talang. Äter bullar, godis och dricker Fanta hela tiden. På matchdagar äter han pizza eller hamburgare, men är ändå den bäste i var och varannan match. En riktig gottegris.”
Dennis Widgren
Position: Försvarare. Ålder: 23. Kommentar: ”(Ett långt skratt) ... Dennis. Det är min (Brwa Nouri) rumskamrat, men det är svårt att få kontakt med honom. För han sitter både med sin iPhone och iPad samtidigt och letar nyheter. Det är nyhetssajter, Twitterflöden och allt möjligt. Han tror att han missar något viktigt om han inte är inne varannan minut. Heter även Trond i mellannamn.”
Gabriel Somi
Position: Försvarare/mittfältare. Ålder: 25. Kommentar: ”Lagets mest fåfänga. Fixar håret flera gånger om, norpar ögonbrynen och försöker vara allmänt fräsch. Brukar ofta prata om hur mycket han älskar Södertälje – trots att han är från Örebro ...”
Fouad Bachirou
Position: Mittfältare. Ålder: 27. Kommentar: ”Lagets baguette. Älskar allt som har med Frankrike att göra. Hans ögon är väl typ blåa-vita-röda, precis som flaggan för Frankrike är det enda han pratar om. Är, precis som Edwards, en gottegris och älskar sin Nutella.”
Brwa Nouri
Position: Mittfältare. Ålder: 30. Kommentar: ”Han skriker skithögt varje gång han gäspar så då gäller det att inte vara i närheten. Blir även som ett barn på julafton varje det serveras stuvade makaroner och falukorv till lunch.”
Ronald Mukiibi
Position: Försvarare. Ålder: 25. Kommentar: ”Världens segaste människa. Kallas för Mr Chill i laget. En normal dag för Ronald ser ut som så att han tar två och en halv timme på sig att sätta på sig strumporna. Tre timmar för t-shirten, fyra timmar för byxorna och andra halvan av dagen går åt till att äta. Är så otroligt långsam.”
Samuel Mensah
Position: Försvarare. Ålder: 28. Kommentar: ”Lagets instagrammare. Det enda han gör att ta bild i olika vinklar och ljus. Tycker själv att det blir jättebra bilder, men det råder det delade meningar om.”
Sotirios Papagiannopoulos
Position: Försvarare. Ålder: 26. Kommentar: ”Otroligt hungrig människa som äter hur mycket som helst. Tar även massage två gånger per timme och det är inte för att han är skadad alltså. Han har bra fysisk status och tar väl hand om sin kropp.”
Saman Ghoddos
Position: Anfallare. Ålder: 23. Kommentar: ”Om Hosam Aiesh är lagets mytoman så är Saman lagets kryddare. En helt okej historia kan bli överdrivet rolig och sjuk, men nystar man i det är det inte ens hälften som stämmer. Han tycker om att krydda helt enkelt. Tycker även själv att han ser väldigt bra ut, men det råder det också delade meningar om ...”
Tim Björkström
Position: Försvarare. Ålder: 26. Kommentar: ”Lagets Eminem. Han är rappare och det trodde man inte om en kille från Tyresö, men det är ett välkommet inslag i vår lilla blandning i Östersund.”
submitted by TallTiny to Allsvenskan [link] [comments]


2016.11.14 15:46 aborthjalp Galen ex-flickvän vägrar göra abort. Hjälp!

En av mina närmaste vänner (18) har nyligen gjort slut med sin flickvän (17). De hade varit tillsammans i 6 månader. Hon har flera diagnoserade psykiska problem och har tidigare varit extremt instabil och t.o.m. blivit inlagd på psyket fyra gånger. Hon började ringa konstant. Under telefonsamtalen börjar hon skrika och skära sig.
Hon har försökt såra min kompis så mycket det går på alla möjliga sätt. Hon har t.ex. "erkänt" till att hon varit otrogen under förhållandet mer än en gång. Hon har skrivit och ringt till hans och mina föräldrar (trots att varken jag eller mina föräldrar är inblandade) om att vi och våra vänner regelbundet brukar cannabis, lsd och magic mushrooms och att hon tror att vi kommer bruka tyngre droger i framtiden. Hon har även försökt övertala hennes pappa och vänner om att min kompis tvingat henne röka cannabis trots att hon fick "psykos" första gången. (Dock så är hennes pappa medveten om att hon regelbundet har "utbrott" och ljuger för att få som hon vill då jag tror att hon inte vet att hon ljuger.)
Nu säger hon att hon är gravid p.g.a. att hon glömt ta p-piller under ett par dagar. Hon säger att hon inte kan göra abort eftersom hon inte äter kött (hon äter kött men vill inte erkänna det för sig själv). Förmodligen för att hon inte vill "döda" det blivande barnet. Min kompis vill inte ha någon kontakt med henne över huvud taget och har blockerat henne på alla sociala medier (Facebook, telefon, Skype, Instagram, Snapchat osv.) så det är jag som håller kontakten. Vi har bett henne boka tid hos umo för att skaffa bevis.
Jag och min kompis är trötta på att hon konstant ska ta ut sina utbrott på oss och försöka förstöra för våra liv och ambitioner bara för att han inte älskar henne längre. Det enda som förhindrar oss från att bryta kontakten helt och röra oss vidare är denna påstådda graviditeten. Vad kan vi göra?
submitted by aborthjalp to sweden [link] [comments]


2016.08.23 03:58 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 3)

Hej i natten, Sweddit! Detta är del 3 i storyn om de Coola Grabbarna på Gamla Väster™. Del 1 här, del 2 här.
TLDR av 1&2; blev oprovocerad attackerad av ett gäng pubertala pisshuvuden som hoppade ut bilen och bröt min käke för att jag knackade på fönstret till deras ghetto-Fiat (typ). Sjukhus i tre nätter, operationen gick bra, morfin är nice.
Jag gör egentligen detta för att skriva av mig lite frustration. Vet inte ens om det finns intresse fortfarande, internet is a fickle beast trots allt. Hoppas det är lugnt. Fan, man kanske ska börja blogga istället? Kan ni rekommendera nån plattform?
Först och främst så känns som att jag skriver ”tjejen”, ”min flickvän” etc lite för ofta, så från och med nu heter hon Ripley.
Okey så let’s go. Nu har jag varit hemma sedan torsdag förmiddag och inte gått ut sen dess. Inte för att jag är rädd eller något, men helt enkelt för att jag inte pallar. Blir sjukt trött av mina mediciner och har konstant pain i ansiktet (och bor i 6:e våning utan hiss!!). Tandställningen gnager mot stygnen inne i käften, min underläpp är fortfarande svullen som fan. Kan hellre inte öppna käften helt och denna fantastiska kombination gör att jag låter som en jävla dansk. Kunde alltså inte varit mycket värre ellerhur sweddit huehue (men for real, jag gillar danskar och Danmark).
Lite seriöst nu i början. Ripley pratade med polisen innan och fick två rätt så tråkiga nyheter:
1: Skiten är nedlagt. Det kom inte som något chock, direkt, men det är fortfarande sjukt jävla provocerande att folk kan göra som dessa kukungerna gjorde utan konsekvenser överhuvudtaget. För dem kommer detta vara en cool berättelse de kan skryta om till sina homies om hur de ”spöade svennen som disrespectade” (så jag ser för mig att de tänker). Haha joke’s on them, jag är inte ens svensk. Kjøtthuer.
2: Det räknas, enligt polisen, INTE som grov misshandel (!?). Jag bröt käken (x2) och fick flera sparkar och slag rakt i ansiktet av fyra personer medans jag låg på marken. Hade dem träffat fel ställe kunde jag ha dött. Om inte detta är grov misshandel, vad fan är det då? Det är riktigt jävla provocerande och jag känner mig förminskad… Eller något. Arg. Det tog dem under en vecka att lägga ner fallet och klassa det som ”vanlig misshandel” pga. ”inga vittnen” och antagligen resurser. 120k i dygnet för polishelikopter har de dock råd med…….
Någon som vet om jag kan göra nåt här? Kan man överklaga sånt som detta? Har ingen erfarenhet med polisanmälan och skit från innan. Nu får jag bara en bråkdel av försäkringspengarna som jag trodde jag skulle få. Jag kanske inte är berättigat till et skit, men det känns ändå lite värre än ”bara” misshandel. Och ersättning från Geto Boys är som sagt ute av bilden. Hade planer om att köpa mig lite materialistiska goods eftersom jag är sjukskriven i sex jävla veckor, men nu blir det bara en liten bonus till sparkontot istället. Visst, det är nice, men jag förväntade mer. Jaja, lifesize Vader-statyn och VR-glasses får vänta.
Polisen hörde min historia på akuten och jag signerade en fullmakt så att de fick tillgång till min sjukjournal. Dock gick de vidare för att jaga bilgrillare innan jag fick reda på hur allvarliga skadorna var. De kanske inte kollade journalen alls, innan de klassade fallet? Ripley ska bli uppringd av den som är ansvarig imorgon och ska "ligga påo hounom!". Skånska <3
Nu så.. färdig med ilskan. Skönt. Jag har testat lite olika soppor; kantarellsoppa, purjolök- och potatissoppa, rödlinssoppa med chili, kronärtskocksoppa och sparrissoppa. Linssoppan är favon! Kickar igång kroppen med lite chili. En annan anledning till att den är favon var att Ripley gjorde den lite vattnigare än normalt så den är enklare att få i sig. Får inte plats med en matsked i munnen, så måste äta med tesked. Har också ätit lite gröt och yoghurt. Dock svårt att beskriva hur mycket jag saknar fast föda. Alltså inte fast food.. Fast jo, fast food också. Satt och googlade falafel här om dagen för att pina mig själv. Och det har bara gått en vecka! Jesus, ge mig styrka! Men ja, jag saknar att tugga. Och öppna munnen. Äta godis och skrika till kidsen att rusha B.
Men herregud, Ripley gjorde føkkings OREO MILKSHAKE innan (hailcorporate). Det är seriöst det bästa jag har smakat i hela mitt liv.
Har också fått lite olika mediciner. Bland annat morfin ;) Nädå, vill bara understryka att jag skämtar lite när jag skriver så varmt om morfin. Don’t do drugs, kids! Är klar över hur enkelt man kan bli beroende av opiater och att det inte är något att skämta med. Så ta alla mina hyllningar med en nypa morfin. Äter också antibiotika, så öl är tyvärr en favorithobby som stryks från aktivitetsschemat dessa veckor.
Tiden går långsamt när man inte gör et skit annat än att kolla serier och spela spel. Men också rätt snabbt. För en vecka sedan låg jag på akuten liksom. Oavsett, för några dagar sen köpte jag Shadow of Mordor (hailcorporate2), det verkar bra. Assassins Creed i Middle Earth liksom, what’s not to love? Inte riktigt lore accurate om man bryr sig om sådant, men fortfarande et bra spel. Kör också mycket Rocket League och även lite Overwatch. Inte pallat CS än, även om en online league jag och mina polare är med i börjar om en vecka. Kanske nån får steppa in för mig i början, ingen av dem som fattar danska.
Tar gärna emot tips om bra scifi-böckefilmeserier samt brittiska deckarserier. Alla möjliga spel, men helst något enkelt äventyraktigt (som jag kan lena mig bakåt och spela).
Igen, ursäkta grammatiken, ge mig gärna feedback på felen som stör er mest. Detta är antagligen sista updaten. Tack för all support osv. Ni är grymma.
EDIT: UPDATE, UPDATE! Polisen hade alltså INTE kollat i sjukjournalen och skulle kolla över det nu. De tyckte det lät grovt och hade inte fått med sig att käken blev bruten. Hör av sig inom kort tid, sa han. Schysst kille, enligt Ripley.
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2016.01.31 00:42 loserinfact Någon som har erfarenhet från linneuniversitetet i växjö?

Ska troligtvis testa på att studera systemvetenskap där till höst i år. Någon som har erfarenhet från detta universitet? Hur är studentlivet, staden i övrigt, är det mycket festande?
Hur "är" tjejerna, finns det stort utbud? Snygga?
Personligen har jag inte festat allt för mycket än så länge i livet, spelade mycket datorspel i gymnasiet och började festa först i 3an. Har väl blivit en del men inte alls lika mycket som jag "velat", skaffade flickvän tidigt som nyligen dumpade mig så har heller inte hunnit med att träffa olika tjejer så mycket, liksom "leva ut" åren som ung eller vad man ska säga.
Tror en nystart på en ny ort på ett campus vore som perfekt för mig i detta läge.
Jag skulle också vara väldigt tacksam om någon kunde hjälpa mig gällande bostadssituationen i växjö, jag vill alltså försöka få tag på ett boende i campus .. hur går man till väga på smidigast sätt då, jag menar, det är ju lika bra att planera det redan nu.
Tack på förhand!
submitted by loserinfact to sweden [link] [comments]


2015.07.28 10:35 Sammalika Nån som har ett rum att hyra ut eller?

Tjena! Jag ska flytta (tillsammans med min tjej som ska bo på internat) till Göteborg från Uppsala. Att söka boende på dom vanliga sätten går ju bra, men en swedditör och oinflyttad göteborgare (som man kanske kan hitta här) är ju mycket roligare! Jag är 25 och blivit lovad ett jobb som bygg-bitch på en bekants firma. Mun flickvän är från Göteborg i början men flyttade till Uppsala för några år sen. Kort om mig då: Gillar öl, musik, spel, film, läsa wikipedia och reddit. Röker och snusar. Min största anledning, förutom att min tjej också flyttar är att Uppsalas uteliv är ett skämt om man inte är student, jag gillar att gå ut o dansa (helst till techno, house eller drum n bass) Skicka pm om ni vet nån som jag skulle passa att bo med! :D
submitted by Sammalika to Gothenburg [link] [comments]


2015.05.25 12:25 suecia Jag är en bostadslös svensk höginkomsttagare i Stockholm.

Bakgrund: För en handfull år sedan då jag jobbade i ett framgångsrikt medieföretag beslutade jag mig för att ta tag i en del nödvändigheter för att må bra, det första av dessa psykiatrisk utredning för fullständigt uppenbar ADD och vissa autismdrag (som även utredningen sen visade, år senare). På första mötet med Norra Psykiatri mer eller mindre tvångssjukskrevs jag pga "märkbara stressymptom" och blev lite förvånad, men okej, visst var jag sjukt stressad och rätt deppig. Fine.
Sjukskrivningen i några månader avbröt jag lite tidigt pga total uttråkhet, men chefen hade vid det laget fått lite hjärnspöken och behandlade mig som bomull, som i sin tur blev så stressigt mentalt när jag inte fick lov att ta på mig något ansvar alls, att jag gick med på att återgå i sjukskrivning ett tag.
Väl inne i den fick jag reda på att jag avskedas pga arbetsbrist. Right. Företaget hade nyanställt över 10 personer det året. Men jag orkade inte bråka och min anställning upphörde nästan samma dag sjukskrivningen gick ut.
Dödsstöten var dock Unionens A-kassa. De höll på med byråkratisk polemi i månad efter månad, krävde intyg och avtal och utdrag jag inte ens visste existerade (att jag är skriven i ett handelsbolag sen 90-talet tillsammans med en kompis hjälpte verkligen inte). I nästan SJU månader fick jag ingen ersättning från Försäkringskassan, inte några bidrag (då jag hade rätt till A-kassan) och ingen A-kassa heller.
Eftersom jag hela tiden fick föra att de skulle betala ut så fort jag skickat underlaget de behövde för tillfället, så tog jag ut mindre banklån för att överleva och betala för min bostadsrätt på Kungsholmen. När det inte skedde, och handläggare inte ens kunde nås på veckor i stöten, gick tiden och jag fick ta ett nytt lån. Om och om igen.
Till slut gick det inte ta mer lån från vare sig min bank eller fristående banker som Forex, och jag hade inga utvägar. Jag har heller ingen familj i den här stan, knappt bekanta, då jag är inflyttad från ute i landet. När lånen kopplade till mitt lönekonto inte längre kunde dras från kontot skickades det förvånansvärt fort till Kronofogden.
I panik för att hinna före Kronofogdens handläggning och dels undvika betalningsanmärkning och framför allt undvika att de får för sig att tvångssälja min lägenhet till förlustpris, så ordnade jag mäklare och sålde av min älskade lägenhet som verkligen var sista utvägen (hade redan sålt typ allt jag ägde).
Ocharmigt nog hann jag betala in till Kronis så de fick pengarna ett par veckor efter de tydligen beslutat sig för att sätta upp fodringen på min kredithistoria. Så anmärkningsfanskapet hann jag inte komma undan, men fick tillräckligt i vinst för att betala tillbaka nästan alla banklån osv.
Sedan dess, ett o ett halvt år sen ungefär, har jag inte haft någonstans att bo. I början kunde jag inhysa mig tillsammans med min flickvän hemma hos hennes familj, som av olika anledningar blev helt ohållbart, och har bott på en rad temporära sätt sen dess inklusive några månader på vandrarhem och hotell. Nu närmast i en andrahandslägenhet söder om stan i 3 månader, som är den första andrahands jag hittat på ett helt år som både varit ekonomiskt vettig och inte lurendrejeri..
Det lustiga i soppan är att jag sedan i höstas är tillsvidarenställd i en managementposition med över 40 i lön. Vilket i sin tur verkar fullständigt utesluta mig från någon som helst hjälp från någon samhällsinstans, även om det hela sannolikt kommer ramla ihop som ett korthus då man bara kan upprätthålla energi och humör så länge utan någon trygghet eller egen säng.
Och givetvis är jag i många år helt utfrusen ur nästan samtliga samhällets nödvändigheter på grund av den där jävla anmärkningen, inklusive de uppenbara som att inte kunna låna till en ny bostad igen samt de mindre uppenbara som att jag inte ens får köpa ett trådlöst internetabonnemang, som närmast är överlevnadskritiskt idag, och den riktiga dödsstöten: Man får inte heller lov att skriva på hyresavtal. Till och med privatpersoner som hyr ut i andra hand har för vana att ta en kreditkoll och avfärdar en direkt - spelar ingen roll om man påvisar anställning, lön och lägger depositionshyror.
Jag har pratat med gamla hyresvärdar jag bott hos, privata värdföretag, statliga instanser och det är helt enkelt oväsentligt med allting utöver om man har en anmärkning i ett till övrigt superclean historik både finansiellt och privat där jag tidigare inte varit en enda dag arbetslös sen jag gick ut gymnasiet i slutet på 90-talet.
Jag är svenskare än Kalles kaviar, så jag inte skylla på lite bekväm rasism, och eftergymnasialt välutbildad och generellt i många anseenden en lugn och städad standardperson. Så detta handlar inte om något annat än strukturella problem, vill jag påskina.
Med detta ville jag dels bara skriva av mig, kanske sprida lite insikt till folk hur bostadslöshet kan drabba alla och det inte bara är knarkarna på plattan eller tidningsförsäljarna på tuben som är "såna där hemlösa". Något extremt få svenska medborgare förstår och i min erfarenhet aktivt motarbetar en insikt om, till en sådan grad att jag ofta får höra kaskader av argumentation över varför min situation måste vara helt självinducerad på ena eller andra sättet och att jag, basically, inte finns på riktigt.
Det här är er välfärd, Sverige. Absurditeterna som uppstår i det Kafka-universum mellan kapitalism och socialism, där det inte hjälper oavsett om man har pengar eller inte ifall man inte uppfyller blankettmilitärernas snäva fördomsbilder av en person i behov av assistans. Gärna lite snabbare än alla år jag har kvar att stå i bostadskön innan jag ens kan bli aktuell för något kyffe i Tensta. Och ja, jag har sökt kyffen i Tensta.
Så håll i familjen och vännerna. En vacker dag kan vi alla, på sätt ingen kan förutse, råka ut för saker som snabbt sätter krokben. Mitt problem verkar ha varit att jag försökt alldeles för mycket och hårt på egen hand, istället för att acceptera nederlag och ge upp. Då är jag övertygad om att jag skulle få hjälp förr eller senare. Men jag är inte sugen på att behöva gå ner mig.
Jag vill bara ges möjlighet att få kämpa tillbaks till en trevlig livssituation - utan att aktivt motarbetas av ett samhälle som beter sig som någon med öppna armar av kramiga löften, säkert placerad bakom genomskinligt pansarglas.
Sverige, för helvete bestäm er. Antingen vänstrar vi ihop oss i kollektividealet, varpå jag kan tilldelas ett vettigt boende, eller så slår vi in på högerdjungelns lag och tillåter mig att använda mina medel för att köpa eller hyra en dylik. Det kan för sablars skull inte vacklas i mitten där inget alternativ ges, i all evighet.
Tro fan att vi har svårt med integrationen i det här samhället när inte ens jag lyckas integrera tillbaka mig utan att ens ha åkt utanför tullarna, än mindre till Syren och tillbaka.
Men jag klarar mig i slutändan, det har jag gjort hittills och lär fortsätta göra. Men bara för att jag har den sagolika turen att dels fötts begåvad och med intressen som gjort mig attraktiv på arbetsmarknaden, dels fötts i kritvit hud med ett oerhört välbekant svenskt standardnamn. Det ger mig åtminstone ofta en möjlighet att med egen styrka och initiativ förbättra livet, och faktiskt bli inbjuden till arbetsintervju någon gång emellanåt när det behövs. Fått chansen åtminstone.
Fan vet hur det skulle gått om jag haft nitlotten att födas i ett släktträd med sitt urpsprung lite längre bort än Birka och Bornholm. Med nån konstig stavning i namnet. Eller gud förbjude icke-sprayad mörk hud.
Er Åsa-Nisse-ilska ska inte riktas mot invandrarpolitikens brist på konsekvenstänk, inte heller mot ovilliga och ovälkomna invandrare. Rikta förbannade nävar mot er själva som vägrar ta ställning, i någonting alls. Så vi hamnar åter igen i händerna på en förvirrad ursäkt till riksdag där ingen har mandat för något och alla tävlar om att säga samma sak på olika sätt.
På så vis skapar man ett samhälle där en vit vuxen man med bra inkomst inte tillåts bo någonstans, i samma ögonblick som hatiska blickar riktas mot alla med evigt omöjligare utgångsläge med beskyllningar att de minsann inte integrerar sig.
Gå och integrera er själva istället, i resten av världen och resten av mänskligheten. För alla de här ankdammsproblemen går i grunden inte lösa någon annstans än på planetär skala.
Det finns inget "folkhem" att bevara. Inte heller finns det särskilt mycket "muslimitet" att införa. Allt som finns är viljan hur man vill leva sitt liv, och så länge det ingår i den viljan att samtidigt förvägra någon annan att inte få välja så har ett misstag begåtts i hjärnan. Felkompilerad kod har körts. Gör om, tänk om, läs om, tills insikten ges att frihet och mäsklighet inte är partipolitiska eller religionsbaserade.
Tills dess kånkar jag väl runt på min rullvagn och väska från soffa till hotellrum och tillbaka tills jag anses vara värdig medborgare igen. Men jag vet åtminstone att den dagen kommer.
Detta stärker inte SD.
submitted by suecia to sweden [link] [comments]


2015.01.20 03:22 bortkastarkonto1122 Jag tömmer mina tankar kring mitt liv här, vill gärna bara ha någon att prata med

Hej, Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig eller formattera detta, så kommer mest bara svamla mig fram kring det jag känner att jag behöver nämna antar jag.
Jag tog studenten still sommaren 2014. En gång under en lunchrast mitt sista år på gymnasiet frågade en av mina vänner mig när jag senast kände mig glad på riktigt. Jag tänkte efter lite och svarade sedan att det var nog antagligen fem år sedan eller så. Någon gång i åttan började jag helt enkelt må dåligt. Jag grät mig till sömns flera gånger i veckan, höll mig helst för mig själv trots att jag då fortfarande hade många vänner, lyssnade på min musik och så. Allt oftare kände jag mig tvingad till att låtsas vara glad för att slippa få uppmärksamhet.
Tillbaka till gymnasietiden. När jag började trean fick vi en ny lärare i engelska, som ville veta lite om oss. Hon bad oss en och en berätta högt det bästa som hänt oss det senaste året. Det enda jag kunde klämma fram var "alkohol". Jag hade ju fyllt arton och druckit mig full för första gången. Det var lite av en befrielse, som ni mycket väl kanske vet. Sinnet lättade, jag brydde mig inte mycket om någonting, skrattade genuint och lättsamt för första gången på vem vet hur länge. Jag har sedan dess även testat på hasch i hopp om att detta ska ta mig bort från verkligheten och ge mig ro i sinnet. Dock kände jag inte av något rus de två gångerna jag testade.
Tidigare inatt tittade jag på filmen Requiem for a Dream, och en tanke slog mig. Jag satt under filmen och tänkte på hur jag skulle kunna återskapa det i mitt liv. Allt blir en nedåtspiral av droger tills jag helt enkelt dör. Det är inget som låter olockande för mig. Ta droger bara för att få känna nånting.
Till en början var jag som sagt nedstämd och ledsen, hade även självmordstankar ständigt. Det har jag fortfarande, men det börjar mer och mer övergå i likgiltighet. Jag bryr mig inte om nånting. Jag säger till min underbara flickvän att jag älskar henne, men känner ingenting. Det känns som att det enda som hindrar mig från att göra nånting idiotiskt är att hon under en lång tid genomgått mycket tufft, och att jag genom självmord skulle förminska hennes lidande och vad hon går igenom.
Numera sitter jag bara framför datorn och försöker fördirva tiden med datorspel och internet. Jag bryr mig knappt ens om att duscha eller sköta annat. Jag ser lixom inte poängen. Något socialt liv ha jag knappt längre heller. Umgås regelbundet med flickvännen, men det är också allt.
Jag är medveten om att detta är något av (eller fullt ut) en uppmärksamhetspost, men det känns bra att få venta lite i alla fall.
EDIT 2 dagar senare: Än så länge har jag inte gjort någonting. Har varit med flickvännen så inte riktigt haft tid att ringa eller kontakta någon slags vårdmänniska. Känns dock lite bättre nu när jag fått det ur mig och fårr lite uppmärksamhet och goda råd och kommentarer. De räcker lång väg för mig att må lite bättre.
Om några veckor kommer jag träffa en av de få vänner jag har som befinner sig på annan plats och har gjort det en tid nu. Jag funderar på att berätta för denne, om jag nu tycker det är värt att hen ska få dela på bördan.
submitted by bortkastarkonto1122 to sweden [link] [comments]


2014.12.14 15:05 gbgaf En skröna om en man vi kan kalla Zlatco, en död "hora" och en mycket kofunderad polis.

Disclaimer: Denna historia utspelade sig i mitten/slutet på 70-talet då jag var 10-12 år gammal. Den har berättats flera gånger och har säkert "förbättrats" men jag ska berätta den så som jag minns det hela så sanningsenligt jag kan.
Mina föräldrar är från norra Italien på gränsen till Slovenien och kom hit i början på 60-talet. Zlatcos föräldar kom hit i ungefär samma veva men Zlatco fick stanna hos morföräldrarna för att läsa klart skolan. Våra föräldrar hade träffats och umgicks ibland.
Zlatco var dryga 20 när detta utspelar sig och hade besökt Sverige flera gånger och kunde göra sig förstådd på en mycket knagglig svenska. Detta är som sagt i mitten på 70-talet och Zlatco skulle hälsa på sina föräldrar över julen. Han hade tagit tåget till Göteborg och kommit fram på fredag eftermiddag denna dag i början av december.
Nu hör det till saken att Zlatco via sina studier hade träffat en tjej från Jugoslavien som bodde i Sverige i trakterna kring Örebro. De hade träffats några gånger och sen brevväxlat och vid några enstaka gånger talat i telefon. Utlandssamtal kostade skjortan på den tiden så det var inget man gjorde lättvindigt.
Zlatco hade givetvis gjort upp planer på att kunna träffa sin drömtjej och tjötat på sin far om att få låna deras gamla diesel-merca för att kunna köra upp och hälsa på sin flickvän. Mätt och belåten efter en stabil middag i föräldrahemmet så sätter sig Zlatco i bilen för att köra. Vädret är som det brukar vara i början av december, grått, mörkt och ruggigt men ingen snö.
Det var inte mycket trafik denna fredagkväll och någonstans efter Mariestad så vill det sig inte bättre än att en hare hoppar ut framför bilen. Zlatco försökte bromsa men kunde inte undgå att köra på den stackars haren. Han kliver ur bilen och haren är mycket illa skadad så Zlatco gör det han tycker är humant, han tar en hammare ur verktygslådan i bilen och förkortar harens lidande. När detta är klart tar han den döda haren och lindar in i några tidningar och lägger i bagaget.
Zlatco vet att i Sverige ska man anmäla viltolyckor för det har han läst. Att det inte gäller harar vet han inte men han försöker vara en laglydig person så han kör till närmsta tätort som har en polisstation. När detta utspelar sig så var faktiskt små polisstationer på landet fortfarande bemannade.
Han kliver in och förklarar för polisen bakom disken att: -Jag har dödat hora!.
Polisen svarar med ett VA ? och ber Zlatco upprepa sig och Zlatco säger igen. -Jag har dödat hora!
Vad som rörde sig i polisens huvud kan man bara spekulera i men här står en trevlig, välklädd utlänning och säger att han dödat en hora.
Zlatco berättade att polisen verkade mycket upprörd och ledde in honom på ett kontor alternativt förhörsrum och bad Zlatco berätta hela historien så Zlatco berättar på sin knaggliga svenska:
-Jag köra vägen, horan stå där och plötsligt hoppa ut i vägen. Bang, hora träffad. Jag titta och hora ligger och skaka så jag ta hammare, slå hora i huvudet, hora dör.
Polisen är märkbart chockad och undrar nog vad det är för psykopat som klivit in på stationen. Han tillkallar en annan polis och de ber Zlatco berätta på nytt. Zlatco fattar ingenting, det är ju bara en hare och nu verkar de som om de tycker att han är värsta sortens kriminell.
Poliserna frågar vad han gjort med kroppen och Zlatco säger glatt att den ligger i bagaget. Den ena polisen går ut och tittar och ser bara några blodiga tidningar och en hammare med blod på. Den förväntade kvinnokroppen saknas ju så det är bäst att inte röra nåt och vänta på tekniker.
Vid detta laget är Zlatco ganska trött och förvirrad så när polisen frågar honom hur han kunde veta att det var en hora så säger han nästan lite ilsket: -Alla vet hur hora ser ut.
Poliserna blir inte mindre chockade av detta uttalande och börjar nog önska att de inte haft just detta skiftet. Vad man i alla fall konstaterar är att man måste tillkalla en tolk men då det är fredag natt och folk som pratar serbo-kroatiska inte är så vanliga så kommer man på den lysande tanken att killen som äger restaurangen på orten visst är jugoslav, man kanske ska be honom om hjälp.
Man ringer upp restaurangen som precis stängt och frågar om inte ägaren kan tänka sig att hjälpa polisen med att tolka lite innan man tillkallar rikskrim.
Killen från retaurangen säger att visst ska han kunna hjälpa till med detta och kommer ner till stationen. Han får en kort redogörelse för vad Zlatco berättat och sen går de alla in. Bandspelare slås på och Zlatco börjar berätta på sitt modermål vad som hänt. Restaurangkillen börjar ju givetvis skratta hysteriskt och förklarar för Zlatco vad han sagt fel varpå Zlatco också börjar skratta så tårarna rinner.
Poliserna börjar nog vid detta laget undra om alla jugoslaver är totala psykopater. Det dröjer ett tag tills det slutat skrattas och sen förklarar killen från restaurangen hela historien varpå poliserna också får sig ett gott skratt. Man går ut och tar hand om den döda haren, Zlatco får låna telefon för att ringa sig flickvän och allt slutar lyckligt.
Hoppas ni orkade läsa och att ni fick er ett gott garv ni med :)
Edit: Stavfel och jag vet att det blev fel på konfunderad :)
submitted by gbgaf to sweden [link] [comments]


2014.11.13 13:53 zage50 En historia om min galna exflickvän.

Jag är nuvarande 30 år och denna händelse skedde när jag var 22-23 år. Under denna period av mitt liv så var jag tillsammans med en tjej som hade/har en extremt kort stubin, vi var tillsammans i sex år och jag lärde mig relativt snabbt att det lönar sig verkligen inte med logik och sakliga argument då det väl blev diskutioner så jag fick en vana att då det väl blev bråk så var det smartaste att bara gå hem. För när hon blev sur så blev hon våldsam. Det var en kväll hemma hos henne, vi låg i sängen och såg tv och det blev en diskution om något litet (jag minns verkligen inte, ibland kunde det bli världens bråk för att jag hade ställt in mjölkpacketet fel in i kylskåpet) Jag försökte till en börja att prata lungt och sansat men som vanligt så eskalerade det snabbt och jag gjorde då valet att klä på mig för att gå hem. Då rusar hon upp ur sängen och ställer sig framför dörren och blockerar den, hon sa. - Du ska stanna, vi ska prata om detta nu. Du smiter alltid då det blir en diskution! Med väldigt hög röst så sa hon detta. Istället för att fortsätta med diskutionen så vänder jag mig om och går tillbaka mot sovrummet för där finns balkong dörren. Inte fan tänkte jag stanna och fortsätta och bråka. Då jag väl stod vid balkongdörren och var påväg att låsa på den för att gå ut så bli hon helt vansinnig och hoppar på min rygg, börjar slita mig i håret och klösa mig i nacken, som en riktigt förbannad katt. jag tänkte för mig själv att denna gång(inte första gången hon blir våldsam) att denna gång så ska hon fan få slå sig leds. Dock, såklart så börjar det gör allt för ont och jag kan helt enkelt inte stå imot smärtan mer och jag börjar försöka få av mig henne. Till slut så "skakar" jag mig av henne och hon hamnar på marken. Jag ser att hon är påväg upp för att anfalla mig på nytt så jag sätter mig över henne och håller i hennes handleder och trycker ner hon. Medans hon är nertryckt så beskriver hon i en väldigt hög ton hur värdelös jag är och vilken kvinnomisshandlare jag är. Jag säger till henne. - Om du lugnar dig så släpper jag dig. jag säger det till henne ett flertal gånger. Efter en bra stund så lugnar hon faktis ner sig och ber mig snällt att släppa henne, vilket jag såklart gjorde. Ställde mig upp och gick in i köket och satte mig ner, benen var helt skakiga och adrenalinet pumpade för fullt. Hon gick in i vardagsrummet. Efter ca 15min så knackar det på dörren och hon springer dit och öppnar. Polisen....... två kvinnliga poliser.... jus my luck.... Hon börjar att gråta och säger att jag har misshandlat henne vilket hon då visar märkena hon hade på handlederna. Poliserna delade upp oss i varsitt rum där vi fick ge vår historia om vad som hade hänt. Jag talade med polisen i en lugn ton och försökte berätta så gott jag kunde om vad som hade hänt. Man kunde höra från vardagsrummet hur hon STOR gråter. Efter en stunds velande fram och tillbaka av polisen så väljer iallfall min flickvän då att inte göra en polis anmälan och säger att skulle det bli en rättssak så skulle hon inte minnas något. Men jag fick iallfall skjus hem av polisen. Blickarna dessa två kvinnliga poliser gav mig så var jag fan säker på att dom skulle köra ut mig i skogen och lämna mig där.
(Jag ber om ursäkt för möjliga stavfel och liknande grammatiska fel. Bara en sann historia jag ville dela med mig av.)
Edit:Tack så hemskt mycket för guldet du främmling :-)
submitted by zage50 to sweden [link] [comments]


2014.02.17 17:25 kaveldun Problem med förlägning av uppehållstillstånd.

Hej!
Min flickvän från Australien fick för 1.5 år sedan ett uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning baserat på vårat förhållande. I december 2012 flyttade hon till mig i sverige och pluggade lite svenska och så.
Sedan i december 2013 så for vi till Australien temporärt i ett halvår (är fortfarande där) och planerade att komma tillbaka till sverige för att min flickvän ska plugga på universitetet. Medans vi var i Australien så skickade vi in webansökan om att förlänga hennes uppehållstillstånd vilket skulle ta 5 arbetsdagar via webben, annars 15 månader via post.
Efter någon vecka får vi bara kort svar att ansökan inte kan genomföras via webben utan att den placerats i den långa kön.
Detta är såklart mycket dåligt för oss eftersom hennes studier i sverige skulle börja i augusti och det är innan 15 månader. Så vi skickar en fråga till migrationsverket om varför och får en vecka senare ett mycket kortfattat svar som inte gav någon information än att vänta.
Så då skickar vi en till fråga där vi förklarar hur detta gör oss oroliga och att våra framtidsplaner beror på det och så vidare, och att vi undrar varför och hur lång tid det kommer ta.
Det enda svaret vi får tillbaka (no-reply såklart) är "Det är dessvärre bedömt att man behöver eventuellt hålla i en intervju med er och då är det ambassaden i Canberra som kommer att hålla i den. Det går således inte att ge er beslut inom fem dagar, det blir en betydligt längre handläggningstid, dessvärre upp till femton månaders"
Så det verkar det är meningslöst att få ut vettig information ur migrationsverket.
Har någon här inne några tips om vad vi kan göra? Kanske kan man vända sig någonstans? Eller har någon nån aning om varför vi skulle behöva vänta trots att vi följde webansökan? Känns mycket kasst att inte ens få information om varför... Vi är inget komplicerat fall heller.
Tack på förhand!
submitted by kaveldun to TillSverige [link] [comments]